Den nionde oktober 2001 (på min dotters femårsdag) låg jag på operationsbordet. Ett nytt liv var på väg!!
Jag vaknade i en sal som var vagt upplyst. Så pigg som jag kände mig hade jag inte känt mig på flera år! Jag var
hungrig som en varg men fick inte äta förrän 06.00 och klockan var bara ca 22.00. Det tog dessvärre inte lång stund förrän
jag somnade igen. Nästa gång jag vaknade var vid midnatt och jag fick inget att äta ännu. När klockan var 03.00 och jag hade
vaknat ett antal gånger och tjatat om att jag var hungrig så fick jag en näringsdryck plus en bunt med tidningar. Jag drack
några klunkar och läste en stund innan jag åter somnade igen. En vecka senare var jag hemma igen.
Det tog ett tag innan jag vande mig vid att ha påse på magen. Inte för att den störde mig utan mer för att skötselrutinen inte hade infunnit sig. Jag hade inte svårt att acceptera min nya situation som stomist eftersom skillnaden på hur jag mådde jämfört med innan operationen var så mycket bättre. Krafterna kom tillbaka fortare än jag hade väntat mig. I januari 2002 kunde jag återvända till högskolan igen. Efter att ha varit sjukskriven i åtta månader så var det en härlig känsla att vara tillbaka till livet igen!
Nu har jag varit stomist i några år. Jag får ofta fråganom jag skulle vilja lägga ner min stomi i en Bäckenreservoar (en konstgjord påse på insidan av magen som man kopplar till ändtarmen så man gör sina behov som vanligt igen). Svaret har alltid blivit det samma tidigare - Nej tack!!! Varför ska jag ta bort min Ileostomi när den fungerar så bra? Jag kan göra allt som jag har gjort innan jag blev sjuk, visst ser jag annorlunda ut nu men vad gör det när man har fått livet tillbaka?!
2006-03-04
Nu har funderingarna på att lägga ner stomin till en bäcken reservoar ändå kommit tillslut. Min stomi har alltid haft en konstig
form men nu har den börjat krympa och därför är det svårt att få påsarna att sitta kvar. Då tänker jag att om jag kanske ändå
riskerar att behöva göra en operation för att få bukt med problemet så kan jag lika gärna gå hela vägen och skaffa bäcken
reservoaren som var planerad från början. Det har gått några år och jag kan inte säga annat än att jag har varit nöjd med min
stomi och det känns lite konstigt att den kommer att försvinna så småning om. Den räddade livet på mig för några år sedan så det
blir nog någon form av saknad... Det kan tyckas konstigt. Jag har svårt att se mig själv utan den. Samtidigt blir det en lättnad
att kunna gå på toaletten som alla andra. Jag gissar att det blir täta toalett besök innan bäcken reservoaren har fått sin
optimala storlek och man har lärt sig att kontrollera knipnerverna igen. Det är inget jag har behövt göra på länge!
2006-03-29
Idag var det dags att träffa läkaren för att få en remiss till operation. Hon tittade lite på min stomi och konstaterade det
jag redan visste, den är väldigt liten, syns nästan inte... Läkaren förklarade lite vad som kommer att hända under
operationen, jag fick också med ett häfte hem som beskriver händelseförloppet. Nu är det bara att vänta på remissen och
väntetiden kan ligga på upp till tre månader. Jag hinner med en vecka till Rhodos innan det är dags. Det är bara att hoppas
att stomin håller någon form så att påsarna sitter kvar!!!
2006-06-21
Efter att ha jagat någon på kirurgavdelningen i Västerås där min operations läkare håller till för att få prata om operationen
som ska skapa bäckenreservoaren fick jag till slut tag i en sköterska som bokade tid åt mig hos doktorn. Egentligen skulle jag ha
fått vänta till efter sommaren men eftersom jag har så stora problem med att få påsarna att sitta kvar på min krympande somi så
fick jag en akut tid. När det är sommar gäller tydligen inte vårdgarantin på 90 dagar räknat från den dagen jag besökte min
remiterande läkare.
Just på dagens datum (ovan) så fick jag träffa min operations läkare. Han undersökte min krympande stomi och den alltjämt blödande ändtarmen. Det blev då bestämt att jag kommer att få min operation gjord i september 2006. Det känns skönt att ha någon form av planering så man inte bara väntar.
Händelseförloppet kommer att bli som så att man till en böjran skapar bäckenreservoaren och då lägger man till en början upp två stomier så att kroppen hinner läka färdigt i lugn och ro efter ingreppet. De dubbla stomierna kommer jag att få ha i cirka 4-5 månader och doktorn trodde att sjukskrivningstiden borde ligga på cirka en månad efter första operationen. När 4-5 månader har gått kopplar man ihop ändarna under en lokalbedövning. Den bästa nyheten angående den vilande reservoaren är att man inte behöver spola ur den längre utan den kommer att läka ändå. Nu längtar jag till att operationen ska äga rum så att livet kan återgå till det normala igen.
2006-09-01
Eftersom jag fortfarande inte har hört något från sjukhuset angående operationen så tyckte jag att det var dags att kontrollera så
de inte har glömt bort mig igen. Naturligtvis har operations kordinatorn endast telefontid på onsdagar mellan 08.00-09.00 enligt
receptionisten som svarade. På hemsidan däremot hittade jag att tiden ska vara till kl. 10.00 och så hittade jag en epost adress
till operations kordinatorn också. Nu har jag alltså mailat henne och jag hoppas på svar inom kort. Det känns dock lite osäkert så
om jag inte har fått svar innan onsdag nästa vecka så måste jag ringa henne i alla fall. Det känns som en ständig jackt och risk
att hela tiden hamna mellan stolarna...
2006-09-12
Nu efter att ha talat in ett argt meddelande på operationkordinatorns telefonsvarare så kontaktade hon mig. Den operations tid
som jag skulle få i september blir inte längre i september... Varför är jag inte förvånad. Trots att jag har jagat efter att inte
bli bortglömd så kändes det verkligen som att jag var helt borta ur rullarna! Nu fick jag till slut tid den 19 oktober enligt
operationkordinatorns meddelande på mitt mobilsvar - Spydig var hon också! En månad försenad blir förhoppningsvis operationen av.
Jag känner mig inte säker förrän operationen är klar. Det kan fortfarande hända mycket innan det är dags!
2006-10-18
Då var det dags för inskrivning på kirurgavdelning 6 i Västerås. Dagen började med att jag gick till Kemiska laboratoriet kl.
10.00 för de obligatoriska blodproverna. Sen gick jag upp på avdelningen och fick träffa läkare och sjuksköterskor. Jag fick svara
på allehanda frågor om min hälsa osv. Någon säng fick jag inte förrän senare på eftermiddagen så jag satt i väntrummet till dess.
Lunchen serverades och det blev en flytande lunch med något odefinerbart som trots allt inte smakade så himla illa. Det var faktiskt
helt okey.
När jag hade fått min placering i rum 7 och säng 2 så kom återigen en sköterska och tog ett till blodprov. Jag fick order att inte
äta något men jag fick dricka näringsdrycker (2 stycken). Dessutom skulle jag dricka 1½ - 2 liter renande vätska så tarmen skulle
tömma sig. Jag fick i mig 1½ liter, sen var det stopp. Detta ska man dricka ett glas var 10:e minut till det är slut... Inte kul.
På kvällen var det skrubbning och rengöring av naveln med medecinsk bensin - det sved kan jag tala om. Den kvällen somnade jag
tidigt...
2006-10-19
OPERATIONSDAGEN!!! Dagen jag väntat på så länge var äntligen här och den startade 05.30! Jag fick en näringsdryck och sedan var det
bara att hoppa in i duschen igen. Jag fick smärtstillande tabletter i förebyggande syfte. Cirka kl. 08.00 kördes jag ner till
uppvaket där narkosläkaren skulle lägga ryggmärgsbedövningen. Efter 3 försök lyckades de få in bedövningen och jag kördes in i
operations salen. Där var full aktivitet, jag kläddes in varma långsockor i tjocka tyger (som täcken nästan). Det sattes mer dropp
och andra slangar och när klockan närmade sig 08.30-09.00 sade sköterskan till mig att sova gott. Sen sov jag...
Jag vet inte vad klockan var när jag vaknade på uppvaket. Allt är lite dimmigt därifrån. Jag minns att jag mådde illa vid tre
tillfällen och att jag ringde hem och meddelade att jag var okey. Jag fick någon näringsdryck. Under natten vaknade jag flera
gånger och drack lite näringsdryck och läste en tidning. Det hände inte så mycket mer där den dagen.
2006-10-20
Innan jag kördes upp på kirurgavdelningen igen tyckte sköterskorna att det var dags för mig att kliva ur sängen och stå upp en
liten stund. Det gick ganska bra och det var skönt att komma upp och trampa lite. Jag fick inte gå från sängen utan jag fick
trampa på stället där jag stod. Kl. 09.00 kördes jag upp till min avdelning. Där var det mer aktivitet. Jag fick återigen kliva ur
sängen vid flera tillfällen den dagen. Ryggmärgsbedövningen hade läkarna fått lirka om lite eftersom den inte hade tagit som den
skulle men nu fungerade den utmärkt och jag kunde börja äta lite flytande igen. Det var skönt. Magen kom i gång och allt verkade
vara på rätt väg. En elev som varit med och sett operationen informerade mig om att de hade börjat ca 09.00-09.30 att operera och
vid 15.30 började de sy ihop mig. Det var en stor operation.
2006-10-22
I dag tog man bort ryggmärgs bedövningen. Fy f-n!!! Vilken smärta!!! Det kändes inte när de tog bort den men sen när bedövningen
släppte och tabletten skulle ta över smärtlindringen. De framsteg som jag gjort med maten tog tvärstopp. Påsen läckte gång efter
annan så stomin blev riktigt irriterad och sönder bränd runt om av avföringen. Nu var jag färdig att ge upp, gråten var inte långt
borta. Jag avböjde alla besök för det hade jag inte orkat med i mitt tillstånd. Tillslut var det en sköterska som tog fram en
stomi pasta och hon fick påsen att sitta så jag kunde sova på natten till kl. 02.00 då jag fick läckage igen. Den här gången fick
jag en annan form av påse och den satt kvar till dagen efter. Jag stannade mest i sängen hela dagen. Allt gjorde för ont.
2006-10-23
Min födelsedag... Kul att ligga på sjukhus då! Vilket mörker! Jag fick i alla fall besök av svärfars flickvän och av min man och
dotter som hade med en chokladbit - mmm gott!. Det kändes i alla fall bättre, Jag fick mer smärtstillande så nu kunde jag gå upp
lite mer. Jag försökte vandra i korridorerna så mycket jag orkade. Maten gick det så där med. Jag fick kanske ner ca. 30 % av
det som låg på tallriken. Stomiterapeuten Inger Nygren kom upp och vi pratade lite om problemen som varit. Hon hade lite ideer om
hur vi skulle lösa dessa. Påsen satt kvar hela dagen...
2006-10-24
När läkarna kom för sin rond så fick jag veta att jag kunde åka hem om jag ville! Vem vill inte det?! Jag blev utskriven efter lunch
och min make kom och hämtade mig när jag ätit klart. Jag hade fortfarande inte riktigt fått igång min mage så jag fick inte i mig
så mycket mat som man skulle önska. Väl hemma lade jag mig i soffa och njöt av att vara hemma. Meela var också överlycklig så hon
låg med mig i soffan. Min dotter blev också jätteglad liksom min man.
2006-10-31
Jag fick åka till stomiterapeuten för att ta bort stygnen. Det kändes!!! Längst ner hade såret blivit infekterat. Men Inger hämtade
en bedövnings gele som hjälpte. Jag fick recept på en annan form av påse och på ett pulver så att såret runt stomin skulle läka.
Så här i efterhand kan jag se att jag borde ha varit kvar på sjukhuset i åtminstone två dagar till. Min sjukskrivning går ut den 3
november 2006... Jag visste att det inte kommer att fungera så jag begärde förlängning av sjukskrivningen. Nu är jag hemma till den
21 november 2006 i stället. Jag tog lite kort på hur det kan se ut efter operationen. Både med och utan stygn.
2006-11-08
De veckor som gått sedan jag kom hem har varit ett #*XX###*>><*#!!! Jag har haft ont och man känner när maten går igenom tarmen. Är
det för stora bitar så tappar man andan! Nu först börjar jag känna att jag orkar med lite mer men jag är långt i från bra än. Det
blir mycket sova, jag tar små korta promenader med hunden. Det gör fortfarande ont när maten kommer i en viss krök i tarmen. Nu
kan jag i alla fall vissa stunder ta fram datorn och ha ork att sitta en liten stund. Det har inte fungerat tidigare. Såret är
fortfarande infekterat längst ner men det är bättre nu.
2006-11-21
Idag var det dags för ett återbesök hos min kirurg läkare. Det visade sig att ändringen hade växt ihop lite förmycket i läknings
processen. Därför kommer jag att få åka in under morgondagen och fixa detta. Vad nu detta innebär... Jag hade lite funderingar
angående tarmstumpen som skickades på analys efter operationen. Det visade sig att de första patologerna som tittade på den trodde
att den var infekterad med Chrons sjukdom. Tarmstumpen är skickad vidare till andra patologer som ska undersöka om det stämmer. Han
hade inget svar på hur det stod till ännu. I övrigt så mår jag sakta bättre och bättre. Min sjukskrivning blev förlängd till den 21
januari 2007.
Du kan läsa mer om Chrons sjukdom här
|
2006-11-22 |
 |
2006-21-12
I dag hade jag feber hela dagen. Det blev alltså en soffdag där jag sov hela dagen. Det visade sig att jag var vaken ca 4-5 timmar på
hela dygnet... Inte klokt. Jag undrar var detta kom från?
2006-12-13
Idag var febern borta men jag har i stället fått massor av utslag på hela höger armen! De svider och är som små blåsor. Antagligen en
reaktion på febern, konstigt att det bara blev på höger armen. Jag avvaktar och ser vad som händer...
2006-12-15
Jag har hittat ett par stygn till så idag fick stomiterapeuten ta bort dem också. Jag var också till min husläkare med mina utslag som
bara har blivit värre. Det visade sig vara Bältros!!! Det tar visst aldrig slut! Mer medecinering alltså, visserligen bara i 7 dagar.
2006-12-27
Nu har det blivit svårare att få ut den sekret som ska ut ur den läkande ändtarmen så det var dags att "ballonga" tarmen igen. Den
här gången tog jag lite hålltider på hur det fungerade. Först måste man fasta helt i 6-7 timmar innan man ska behandlas. Det betyder absolut ingen mat eller dryck under den tiden!
Väl på
plats i undersökningsrummet så tog förberedelserna ca. 20 minuter. Under den tiden sätter en sköterska en nål i armen. Man får ta av
sig på underkroppen och lägga sig på britsen innan dess förstås. När läkaren, i mitt fall Dr. Kennet Smedh, kommer in meddelar han sköterskan
hur mycket bedövningsmedel hon ska ge. Det roliga med detta medel är att från det börjar sprutas in i armen så går det riktigt fort till
du somnar. Den här gången kommer jag i håg att jag hann säga godnatt när jag såg hur att sprutan började vara tom och sedan sov jag.
Själva "ballongandet" tog ca. 30 minuter. Det stoppas in en ballong i ändtarmen som man blåser upp och med detta vidgar man ändringen.
Anledningen till att detta behöver göras är att det när det läker så drar det i hop sig lite för mycket. Detta är inget farligt, bara
irriterande eftersom det är problem att få ut -ja, ni vet vad...
Sen återstår själva uppvaknadet vilket tar ca. 30 min det också innan man kan gå från sjukhuset. Jag brukar be sköterskorna om att få en
Fortimel näringsdryck när jag vaknar för man är så hungrig så man knappt tar sig till kafeterian. Jag brukar gå dit och fika medan jag
väntar på att min man ska hämta mig. Jag kan inte rekommendera att man kör bil efter att ha varit sövd.
2007-01-10
Jag har funderat lite på var mensen tog vägen efter operationen men orkade egentligen inte bry mig så mycket om det. Nu, idag så dök den upp
helt oväntat. Ganska skönt dock, då är det åtminstone ett fel mindre att oroa sig för!
2007-01-15
Då var det dags igen. Jag fick skjuts av min make till Kirurgmottagningen för tredje gången. Jag blev som vanligt sövd och min läkare skred
till verket. Den här gången behövde han inte använda ballong för att öppna ändringen, det räckte med fingret blev jag informerad om efteråt.
Jag talade om att jag har svårt att få näringen att stanna kvar i kroppen. Jag har gått ner ca. 6-7 kg efter operationen. En dietist blev
nerkallad så jag fick några ord med henne. Efter att ha beskrivit min situation så skrev hon ut recept på näringsdrycker till mig.
Jag hoppas att
det ger resultat. Jag har varit alldeles urlakad eftersom mina flöden i stomin är så stora och vattniga trots att jag äter Dimor
(ca. 8 tabletter/dag). Nu får jag vänta lite innan jag får hem näringsdryckerna. De beställs via apoteket. Min sjukskrivning blev förlängd
till i mitten av februari.
2007-01-29
Idag har jag fått genomgå en röntgen för att se att Bäckenreservoaren var intakt. Jag har fasat för detta för jag trodde att det skulle göra
riktigt ont och man får ingen bedövning. Nu kan jag meddela att jag var orolig helt i onödan och det hela gick både fort och mycket bra!
2007-01-30
Jag har nu väntat så länge på svar om jag har Crohns sjukdom så jag beslutade att kontakta kirurgmottagningen för att se om min doktor
visste något mer. Tydligen hade han fått svar för länge sedan men ändå inte kontaktat mig. Det var daterat den 22 januari 2007 att han
hade skickat en remiss till min medecinläkare att jag har fått diagnosen Cronhns sjukdom. Svaret på röntgen hade också kommit in till
mottagningen men inte nått min kirurgläkare ännu. När jag blev förbannad för att jag inte fått informationen om diagnosen försökte
sköterskan stryka över det hela med att påstå att kirurgläkaren troligtvis väntade på svaret från röntgen. De skulle lägga in alla
papper till Kirurgläkaren den dagen så jag skulle få mitt svar skriftligt så fort som möjligt. Detta fick jag naturligtvis acceptera.
2007-02-06
Jag ringde åter kirurgen och frågade efter svaren som fortfarande inte kommit. Det har ju gått en vecka sedan jag påpekade att jag ville
få svaren skiftligt. Sköterskan skulle lägga in journalen till min kirurgläkare igen. Jag passade också på att kontakta medecinmottagningen
för att se när de skulle höra av sig. De har ju sannerligen fått remissen vid det här laget! Jag påpekade också att jag inte var intresserad
av att ha kontakt med läkaren som fått remissen eftersom det var han som från början gav mig fel diagnos 1998. De skulle ordna så att jag
fick en annan (kvinnlig) medecinläkare i stället. De hittade till slut remissen och skrev en lapp på den så att "gamla" läkaren ger den
"nya" läkaren alla papper som hon behöver.
2007-02-09
Nu har jag ringt kirurgmottagningen igen eftersom jag fortfarande inte har fått svaren. Nu bad jag sköterskan att hon skulle be min
kirurgläkare ringa mig snarast. Jag vill veta vad som händer! Sköterskan meddelade att det stod i journalen att jag helst skulle börja
medecinera för Crohns sjukdom så fort som möljigt för att den sista operationen skulle kunna genomföras.
Hon skulle lämna en lapp på journalen igen!!! Nu var jag ilsken ordentligt.
Jag passade också på att ringa medecinmottagningen för nu kändes det som det var lite bråttom att komma igång med alla medeciner.
2007-02-13
Jag ringde medecinmottagningen igen. Sköterskan skulle meddela min medecinläkare att hon skulle kontakta mig igen angående remissen och
medecineringen.
2007-02-15
ÄNTLIGEN!!! Idag fick jag brevet som jag väntat på så länge. Exakt så här står det:
"Bästa Anna
Jag är ledsen att det har dröjt med svar men jag var ledig förra veckan.
Undersökningen av bäckenreservoaren såg helt normal ut så kan nu alltså
lägga ned din avlastande stomi. Jag skrev även till dr.[...] på medecin-
kliniken i Köping angående eventuell efterbehandling, eftersom man vid en
diskussion vi hade i januari med patolog har bestämt sig för att det med stor
sannollikhet rör sig om en Crohns sjukdom och därför kan det vara viktigt
att man ger någon slags underhållsbehandling, någon slags anti-
inflammatorisk behandling för att förhindra återfall av sjukdomen nu när man
ska lägga ned stomin. Jag ska stöta på kollega [...] igen för att höra
hans bedömning men jag sätter upp dig på vår lista för att lägga ned stomin
och så fort vi har fått hans besked så lägger vi ned stomin och det bör kunna
bli nu i slutet av februari.
Har du inte hört någonting inom två veckor, får du kontakta vår
kontaktsköterska på tfn [...]."
Frågan är vad detta betyder?!? Nästa gång om jag får problem vilken sjukdom är det då??? Ja ja, Vad ska man göra? Jo just ja! Medecinläkaren
ringde och pratade in på mitt mobil svar. Hon skulle prova ringa mig under morgondagen för att diskutera medecineringen. Ett plus till
henne!
2007-02-19
Jag ringde kirurgmottagningen för min sjukskrivning börjar gå ut så jag behöver förlänga den. Jag är alldeles för omtumlad för att kunna
börja jobba ännu. Jag sover inte som jag ska och stomin har rikligt med flöden ingen så jag är trött och sliten. Jag bad sköterskan att
kirurgläkaren ringer mig. Jag ringde även medecinmottagningen eftersom min med. läkare inte kontaktade mig under fredagen som hon skulle.
Sköterskan lämnade en lapp till henne och inom några timmar ringde hon faktiskt tillbaka. Nu är det bestämt att jag ska börja med 25 mg
Azatioprin (1 tablett) till kvällen. Så ska jag ta i tre dagar och sedan ska jag öka på medecineringen med en tablett på morgonen också.
Så då var det påbörjat då, med start idag! Jag bad medecinmottagningen skicka hela min journal till mig vilket de skulle göra.
2007-02-20
För säkerhets skull ringde jag kirurgmottagningen om min sjukskrivning igen. Sköterskan meddelade att hon hade sett min journal inne hos
kirurgläkaren under gårdagen så mitt intyg var på väg. Min erfarenhet av administrationen på kirurgmottagningen är ju inte direkt bra.
Jag passade på att be om hela journalen från kirurgmottagningen också.
2007-02-22
Inget sjukintyg i brevlådan i dag heller. Det är inte sant!!! Jag ringde naturligtvis kirurgmottagningen igen, något irriterad ännu en gång!
Sköterskan skulle lägga in journalen igen, hon bad om ursäkt för att jag inte hade fått det ännu. Sade ännu en gång att jag ville att
kirurgläkaren skulle ringa mig. Han kunde ringa när som helst under kvällen.
2007-02-23
Ingen telefonsamtal nu heller och inget intyg heller. Det är inte klokt! Vet de om att de har patienter? Jag ringde till kirurgmottagningen
igen och den här gången var jag helt galen. Jag sade till sköterskan att nu får de se till att intyget blir verklighet för jag kommer att
hämta det i receptionen innan 14.00 då de stänger 14.00 på fredagar enligt sköterskan. Jag sade än en gång att kirurgläkaren skulle ringa
mig. Kl. 13.00 ringde sköterskan och meddelade att intyget gick att hämta i receptionen så vi åkte ca. 8 mil för att hämta sjukintyget.
2007-02-26
Tro det eller ej! Min kirurgläkare ringde mig nu på kvällen!!! I och för sig så var det inte så roliga nyheter han kom med. Han undrade om
jag hade påbörjat min medecinering. -Visst, sade jag. Det var ju riktigt viktigt för att jag skulle kunna genomgå operationen enligt en av
alla sköterskor som jag hade kontakt med. Nu visade det sig att jag inte alls skulle ha påbörjat medecineringen med Azatioprin innan
operationen. Han skulle kontrollera något med min medecinläkare så han fick namn och nummer till henne och medecinmottagningen sen skulle
han höra av sig under morgondagen igen.
2007-02-28
Ingen kirurgläkare har hört av sig ännu. Det fick en sköterska ta hand om. Jag skulle inte fortsätta ta Azatioprin. På grund av detta,
gissar jag mår jag riktigt illa. Det verkar som jag blir avgiftad. Jag har mått illa sedan jag slutade med medecineringen. Jag hoppas det
inte håller i sig så länge...
2007-03-01
Sköterskan som planerar operationerna ringde mig och ville ändra min operationstid. Hon undrade om jag kunde ta en operationstid den 8
mars i stället för den tid jag fått den 6 mars. -Det går inte, blev mitt svar. Nu hade vi ordnat med barnvakt till vår dotter om
nätterna när min man jobbade.
2007-03-05
Då var det dags att skriva in sig för operationen i morgon. Kl. 10.00 började jag med att ta de opligatoriska proverna plus de prover som
medecinmottagningen ville att jag skulle ta på Kemiska laboratoriet. Sen bar det iväg till avdelning 6. Det fanns inget rum till mig så
jag fick kojsa i ett mottagningsrum, utan tillgång till skåp och telefon. Jag träffade narkosläkare, den kirurgläkare som skulle göra
operationen (min ordinarie var upptagen med en annan operation). Innan läggning fick jag tvätta naveln med medecinsk bensin och
sedan ta en riktig dusch.
2007-03-06
Jag hade ingen tid för när operationen skulle bli av men jag började dagen med att duscha. Sköterskorna förberedde mig med en nål i armen
som narkos sköterskorna skulle kunna använda. Sedan var det bara att vänta. Kl. 11.50 fick jag säng 2 i sal 11. Telefonen blev installerad
och jag fick veta att operationen skulle äga rum 12.20 ungefär. Jag ringde de nödvändiga samtalen till familjen och meddelade förändringen
och sedan var det bara att byta kläder inför operationen. Jag kom tillbaka till avdelningen ca. 17.00 igen. Jag mådde lite illa men fick
medecin mot detta. Jag provade dricka lite näringsdryck men det slutade med att illamåendet tog överhanden och allt kom upp. Då gav jag upp.
Jag fick en supp mot illamåendet och somnade ganska snart. Jag vaknade varannan timme och gick på toaletten hela natten. Det var lite
jobbigt.
2007-03-07
Jag vill hem så fort som möjligt så jag började dagen med en promenad i korridoren till sällskap hade jag en näringsdryck. Dagen fortsatte
den vägen och jag fick äta soppa på kvällen. Inget spår av illamående ännu. Under natten fick jag sova ca 3 timmar i sträck vid två
tillfällen. Det tar sig.
2007-03-08
Jag fortsatte den här dagen i samma anda som gårdagen. Skillnaden var att jag kunde äta kräm till frukost. Till kvällen fick jag äta
riktig sjukhusmat. Det smakade riktigt bra. Vid ett tillfälle under natten fick jag sova 4 timmar i sträck, sen var det tillbaka till
varannan timme igen. En sköterska visade mig hur man tar sprutor mot blodpropp för det får jag göra själv om jag får åka hem under
morgondagen.
|
2007-03-09 |
 
|
2007-03-12
Jag ringde åter medecinmottagningen och kirurgmottagningen. Bad dem skicka journalerna igen. Meddelade även medecinmottagningen att jag
ville helst träffa min medecinläkare angående medecineringen för Crohns sjukdom igen. Lite senare ringde min medecinläkare och vi bestämde
hur jag ska börja medecinera den 26 mars igen. Prover skulle jag börja ta veckan efter detta. Hon bad om ursäkt för att jag inte fått
journalerna ännu.
2007-03-16
Idag damp journalerna från medecinmottagningen ner i brevlådan. De var efterlängtade. Nu är det bara journalerna från kirurgmottagningen
kvar... Eftersom de inte lär komma idag så ringer jag kirurgmottagningen på måndag igen!
2007-03-26
|
Idag ryker stygnen! Nu hade såret läkt så bra att det var dags att ta bort tråden. Jag var riktigt nervös! Flärpen hade nästan växt in
under huden så jag misstänkte att det skulle göra riktigt ont. Där fick jag faktiskt fel! Sköterskan var så försiktig och fast det var
första gången hon tog bort den här formen av stygn så kändes det inte alls. Tackar för det! Det var ju kul att svettas i onödan för en
gångs skull! Jag har fortfarande inte fått jornalerna från kirurgmottagningen. Det är inte klokt!!! Jag ringde därför igen och fick prata med en sköterska. Jag informerade henne om att jag faktiskt har bett om journalerna redan den 19 februari första gången, efter att sköterskan gav mig information om att det i bland kan ta lite tid. Men va f-n!!! Hur lång tid kan det ta??? Bad att få prata med min kirurgläkare angående fortsatt sjukskrivning - fick en telefontid i alla fall till på onsdag... I dag fick jag också börja med en ny omgång av medecinering med Azatioprin. Vi startar med 25 mg varje morgon sen får vi hoppas att det går bra! |
|
2007-03-27
ÄNTLIGEN!!! Idag måste vara min lyckodag! JOURNALEN FRÅN KIRURGMOTTAGNINGEN ÄR HÄR!!! Helt otroligt! Tyvärr finns inga
operationsberättelser med... Behöver jag säga mer... Jag orkar inte jaga dem om detta också riktigt än...
2007-03-28
I dag ringde faktiskt min senaste Kirurgläkare. Det verkar vara bättre ordning på den här kirurgen än vad det var på den andra! Hon skulle
i alla fall ordna sjukintyg som ska gälla fram till vår återträff. Det är bra för det behövs fortfarande även om jag är på bättringsvägen.
2007-04-02
Nu har jag mått illa ända sedan jag började ta medicinen. Jag ringde till medicinmottagningen och bad att min medicinläkare ringa mig. Hon
ringde tillbaka senare och jag berättade att jag mådde illa hela tiden. Tydligen kan det ta någon vecka för kroppen att acceptera medicinen
så hon tyckte att vi skulle försöka en vecka till. Om jag fortfarande mår dålig om en vecka så ska jag höra av mig igen. I morgon ska jag
ta imurel prover för att se om min kropp tål Azatioprin. Detta ska jag sedan göra varje vecka i 8 veckor (jag har 3 tider bokade redan).
2007-04-10
Jag ringde och sökte min medicinläkare igen för jag mår fortfarande illa när jag har tagit Azatioprin. Det var bara natten till annandag
påsk som jag undslapp illamåendet. När hon ringde upp mig igen så informerade jag henne om utvecklingen och hon tyckte att jag skulle
fortsätta en vecka till eftersom det var en natt som jag inte mått illa. Vi bestämde att hon skulle ringa mig den 16 april igen. Jag bad
henne förlänga sjukskrivningen eftersom jag mår för illa av medicinen för att kunna jobba och det skulle hon göra.
2007-04-11
Återbesöket hos kirurgläkaren gick bra förutom att vi fick vänta EN TIMME! på att få komma in. Såret har läkt som det ska och hon kunde inte
känna några konstiga saker i magen vilket var lovande. Jag mådde ovanligt bra så vi passade på att ströva lite i Västerås när vi ändå var
där. Det blev en härlig måltid på Pizza Hut!
2007-04-12
Eftersom min ena syster från Malmö var på besök så passade vi på att åka till den syster som fortfarande bor i krokarna så de kunde få
träffas innan hon åker tillbaka till Malmö igen. Det visade sig att min systerson var något snuvig och lite hostig. Inget märkvärdigt utan
som barn kan vara den här årstiden. Gissa vem som hade ont i halsen på kvällen... Jodå, fort gick det att bli förkyld. Det hade jag inte
räknat med! J-la medicin!!! Nu är det bevisat - Azatioprin fungerar så långt i alla fall, immunförsvaret är satt ur spel... Nu får jag
vara mer än försiktig med sjuka och förkylda människor!!! Jobbigt...
2007-04-13
Eftersom jag inte har mått illa på grund av medicinen på ett tag så beslöt jag mig för att öka dosen Azatioprin till 50 mg/dag. 25 mg på
morgonen och 25 mg på kvällen. Då är vi på väg när medicinläkaren ringer på måndag. Har fortfarande ont i halsen.
Jag har inte fått sjukskrivningspappret ännu... Hoppas inte hon har glömt det...
2007-04-16
Nu har jag väntat hela dagen och ingen läkare har ringt!!! Jag har inte fått mina sjukskrivningspapper heller!!! Jag får ta det med dem i
morgon när jag ska in och ta prover. Min förkylning har blivit sämre, jag hostar så tarmarna (de som finns kvar) håller på att ramla ut!
Jag ska passa på att ta upp detta också med läkaren i morgon. Undrar om jag behöver ha penicilin nu när immunförsvaret inte fungerar riktigt
som det ska? Hostmedicin behöver jag i alla fall för det hjälper inte med receptfria...
2007-04-17
DET ÄR INTE SANT!!! Min läkare är inte här idag och hon kommer inte förrän på torsdag. Jag vägrar hosta som jag gör till på torsdag så
en sköterska skulle kolla upp om jag kunde få hostmedicin utskrivet av någon annan läkare på medicinmottagningen. Jag skulle gå tillbaka
dit efter provtagningen vilket jag gjorde. En annan sköterska blev tillfrågad om ärendet och hon kunde inte göra något utan hänvisade mig
till min husläkare! Då bad jag henne ringa ner till mottagningen och förbereda vägen för mig för chansen att få träffa min husläkare där så
här sent på förmiddagen är obefintlig. Naturligtvis fick hon inte tag i någon på mottagningen så hon skickade med en lapp...
Vi traskade ner på mottagningen och fick svaret - Nej, de kan inte bara skicka ner er med en lapp!!! Man måste ringa först. Till slut skulle
sköterskan i alla fall ringa medicinmottagningen och sedan hjälpa mig. Det hela slutade med att hon inte fick tag i medicinmottagningen men
jag fick träffa en tillfällig läkare med ett outtalbart namn. Efter 3 timmar med dubbla provtagningar och jagandes fick jag i alla fall med
mig Molipect hostmedicin. Vilken dag!!!
2007-04-19
Tro det eller ej... Min medicinläkare ringde mig äntligen. Jag informerade henne om läget och talade om att jag väntade hela måndagen på att
hon skulle ringa mig vilket hon inte alls verkade komma i håg. Hon hade inte heller kommit i håg sjukintyget och nu skulle hon skicka det
i alla fall. Förhoppningsvis kommer det nästa vecka. Jag verkar inte behöva penicilin för jag börjar sakta må bättre. Hostan finns kvar men
avtar sakta men säkert. Snuvan börjar också ge sig. Jag får sova längre och längre om natten och jag mår inte illa av Azatioprinen heller.
Därför tyckte hon att jag skulle öka medicineringen till 150 mg/dag. Då får jag ta 50 mg till natten i stället för 25 mg. Jag börjar med det
i morgon... Orkar inte idag... Jag måste dessutom hämta mer på apoteket också. Äh, gör det i morgon eller på lördag... Får ringa om nya
provtagningstider också, men det gör jag på måndag...
2007-04-23
Min medicinläkare ringde. Jag informerade henne om att jag har ont i magen. Det visade sig att mina levervärden hade börjat gå uppåt och det
fortsatte stadigt åt samma håll. Hon tyckte jag skulle sluta med Azatioprin direkt och sedan avvakta för att se om det magonda gav med sig.
Sagt och gjort. Nu får vi se hur det går.
2007-04-27
Igår när jag satt på toa som kom det lite blod. Det droppade inte men jag märkte det när jag satt på toa. Jag ringde min medicinläkare och
det blev bestämt att jag ska åka in på kirurgen i Köping på Måndag för att se hur det ser ut. Förberedelserna hämtar jag ut på apoteket.
Det blir klyx på söndag kväll (jag får alltså inte äta efter 18.00, vi som får hem folk på grillat! Jag får i alla fall ta flytande...),
och sedan blir det klyx på måndag morgon innan besöket.
2007-04-30
Nu har jag kommit hem från besöket hos läkaren. Det visade sig att jag har ett litet skov (sårit och varit). Jag behöver i alla fall inte
ta kortison ännu. Jag får prova en annan medicin som heter Puri-Nethol 25 mg morgon till att börja med i 4 dagar. Sen ska jag öka dosen till 25 mg
morgon och 25 mg kväll. Biverkningarna är inte att leka med! Lyssna på det här!!! Mindre vanliga dvs. Färre än 1 person på 100. " Annorexi
(aptitlöshet), utveckling av elakkartad tumörsjukdom." Man får heller inte dela tabletten vilket jag kommer att få göra när jag äter 25 mg
eftersom 1 tablett innehåller 50 mg. Om man kommer i kontakt med en trasig tablett står det "Om du eller din vårdare hanterar sönderdelade
tabletter tvätta händerna omedelbart." Vad ska man tro om detta??? Det är ju bara att hoppas att de fungerar i alla fall annars blir det
sprutor på sjukhuset.
|
2007-05-08 |
|
På 1800-talet närmare bestämt år 1809 gjordes den första bukoperationen! Den utfördes av en läkare som hete Ephraim Mc Dowell.
Han avlägsnade en totalt 11 kilo tung tumör ur buken på en 45 årig kvinna. Hon levde faktiskt till hon blev 78 år. OPERATIONEN
GJORDES UTAN BEDÖVNING!!! Den du med socker på... hämtat från hemsidan den 14 februari 2006:
"http://ilco.nu/public/dokument.php?art=560&parent01=4&parent02=557&parent03="
Tyvärr finns sidan inte kvar där längre.